St Tropez – roa dig till budgetpris
Runt fem miljoner turister och kändisar besöker årligen den gamla fiskebyn som Birgitte Bardot förvandlade till en nöjesmetropol. Vill du inte delta i champagnegaloppen går det lika bra att betrakta skådespelet på en parkbänk med en kall öl och en baguette.
I St Tropez hamn kryssar vanliga turister mellan limousiner och nedcabbade bilar i miljonklassen. Tillsammans med Ferrari, vi såg sju stycken parkerade utanför ett av lyxhotellen, är Maybach, Bugatti Veyron, Rolls Royce och Porsche en vanligare syn än bilarna som syns på Stockholms finaste gator. En filmisk miljö där man kan beskåda yatcher i miljardklassen som gnuggar fendrarna mot varandra i en ständigt ombytlig karusell. Snygga besättningsmän i vit uniform, ledigt klädda sugerdaddys och bikiniklädda kuttersmycken är scener som får hamnbarernas gäster att sippa länge på 33 centilters-ölen för åtta euro.
Hamnplatserna är åtråvärda och bör bokas redan i januari, men så ser också havet utanför St Tropez ut som gigantisk parkeringsplats för båtar som väntar på att få lägga till i hamn för de maximalt tre dagar man kan få tillstånd för.
Några kvarter högre upp i byn är priserna lägre, men planerar man sin dag och vet vart man ska gå när hungern tränger kommer man billigare undan. Grillkiosker, delikattesbutiker och bagerier är prisvärda alternativ som tilltalar allt från byggnadsarbetare till turistande familjer. Många tar med sig maten till torget Place de Lices, det typiska bytorget med plataner, boulespel och rastande hundar som tisdag- och lördagsförmiddagar förvandlas till marknad med antikviteter, kläder, blommor, ostar och färdiglagade rätter som mättar lika bra som krogarnas dyrare menyer.
Du behöver inte ha obegränsat med
pengar för att äta dig mätt! Prisskillnaden är stor om du väljer att slå dig ner på första parkett i hamnen eller om du väljer
ett mer undangömt ställe.
En vecka i slutet av juli invaderas St Tropez av partysugna skandinaver som hyr hus- eller lägenheter. Folk dansar på sofforna, på borden ställs tioliters drinkar med sugrör och en nota på 17 personer kan gladeligen hamna på 50 000 kronor! Vår budget tillåter inga extravaganser, därför valde vi att bo på Coq Hôtel i grannbyn Cogolin där vi checkade in samtidigt som skådespelaren Bill Murray checkade ut. I lokaltidningen läser jag dagen därpå att han i St. Tropez sprang på en kvinna han inte hade sett sedan han studerade filosofi i Sorbonne där hon var student. Rubriken löd: ”L’incroyable Rencontre”, det osannolika mötet.
Oddsen för möten med skvallerspalternas favoritobjekt är höga, få platser i världen är så kändistäta som St Tropez i juli.
Denzel Washington, Ivana Trump, Victoria Silvstedt, Jack Nicholson, Catherine Zeta Jones och Michael Douglas – listan kan göras lång. De flesta ses på anrika Club 55 som drivs av Patrice de Colmont. En chosefri man i sina bästa år som vänligt tar emot oss när vi spontant kommer förbi en sen eftermiddag.
Klubben skapades när Roger Vadim 1955 spelade in filmen Och gud skapade kvinnan med Birgitte Bardot i huvudrollen. Patrices pappa hade byggt upp en liten strandrestaurang där filmteamet utfodrades under tre sommarveckor 1955. Vi får en intressant pratstund med mannen som under åren skakat hand med all världens kändisar. Patrice de Colmont ler och berättar att alla är välkomna till Club 55 och om de uppför sig är de välkomna igen.
Under vårt samtal har han full koll på vilka som kommer och går. Jag frågar om han har skrivit sina memoarer än?
– Skulle jag skriva om allt som har hänt här under åren skulle folk tro att jag var en stor lögnare, får jag leendes till svar.
Personalen börjar städa undan och när det är dags för oss att gå ger Patrice oss två flaskor av klubbens rosévin. I bukten ser vi att de vackra yachterna har tänt sina lanternor efter ännu en loj dag på Pampleonne beach.
