Nya Gran Canaria, del 2 – tips till utflykter och upplevelser

Subtropisk värme året runt, men också snöklädda bergstoppar under vintern – Gran Canaria geografiska läge och öns höjdskillnaden gör att man inte behöver förflytta sig speciellt långt för att få ett helt annat väder. Är det molnigt i syd skiner oftast solen i norr och vise versa.
Runt hela ön går det ett bra nätverk av busslinjer och turerna är täta mellan södra ön och Las Palmas busstationer i San Telmo- och Catalinaparken. Men det bästa sättet att utforska ön är att hyra en bil, vägarna har en bra standard och det är oftast mycket bra skyltat.

Endast en kvarts bilkörning från Playa del Ingles ligger imponerande berg som under tusentals år mejslats fram av skyfall och orkaner. Vägen GC-60 slingrar sig upp mellan bergsryggar som liknar förstenade urtidsdjur, berg som ibland täcks av en grönskande mantel som kickats igång av regn, men det vanligaste är att solen torkar ut allt liv. Efter ytterligare en kvarts körning kommer man fram till byn Fátagas mustiga grönska med hundraåriga palmdungar och blommande bougainvillean i allsköns färger.
Fortsätter man vidare mot Gran Canarias mittpunkt kommer man fram till byn Tejeda i dalen mellan öns högsta berg Pico de las Nieves och Roque Nublo, båda strax under 2 000 meter över havet. Rouque Nublo anses vara en av världens största naturliga klippor.

I dalen och runt byn Tejeda breder mandelodlingarna ut sig och när blommorna står som ett vitt och rosa flor i slutet av januari och februari är det en oslagbart vacker syn. Den här delen av ön har många av öns bästa vandringsleder, det syns inte minst på alla trötta vandrare som släcker törsten och hungern på byns krogar.

En bilresa längs med öns västkust är inget för dig med anlag för svindel! Vissa sträckor känns det som om vägen hänger som en balkong på den imponerande bergväggen. Fjärilarna i magen till trots, utsikten är oslagbar längs vägen som förbinder sydsidan med den nordvästra ön. Arbete pågår för att förbättra och förkorta sträckan.
Bor man på södra Gran Canaria tar man vägen GC-200 från Puerto de Mogan norrut mot Agaetedalen och byn Puerto de las Nieves. En fiskeby som under åren även blivit en semesterort och inte minst en populär plats för digitala nomader från hela världen. I somras arrangerades till exempel Nomad City Festival i Agaete.
I Puerto de las Nieves finns flera fiskrestauranger, bland andra Cofradia de Pescadores där man äter färsk fisk till ett hyggligt pris. Krogen drivs som ett slags kollektivt fiskebrödraskap, det finns totalt fyra Cofradior runt ön: de övriga finns i Castillo de Romeral, Puerto de Mogan och i Arguineguin, den sistnämnda är öns största.
Färsk fisk i all ära, en hemlig pärla i byn är Hondo Café som drivs av en ung italiensk kock och hans japanska hustru. De serverar frukost och lunch, vällagade och snyggt presenterade prisvärda rätter. En av våra favoritkrogar som också rankas som en av öns bästa är Casa Romántica i Agaetedalen. En stor köksträdgård hör till, men så lagas också maten á la konceptet Km0 vilket innebär att råvarorna ska vara närodlande.

En lite mer okänd sida av ön är trakten runt byn Juncalillo och vattenreservoarerna Presa de los Perez och Las Hoya. Där tar stora skogar med kanariska pinjeträd och ett mer kuperat landskap vid med mjukt böljande fält och åkrar som lyser upp av vackra ängsblommor under våren. Trots att resan hit från Playa del Inglés bara tar ett par timmar är det som att färdas bakåt i tiden. På fälten ses män och kvinnor i ett tidlöst arbete, potatisen tas upp med hjälp av hackor, kålhuvuden och sallad ansas med tåligt böjda ryggar och majsen bärs i knippen på ryggen.

I den här delen av ön bor många kanariska familjer fortfarande i grottbostäder, precis som på urinvånarnas tid. Skillnaden är att dagens grottbyar och bostäder har en hög standard med köksträdgårdar, tv-antenner och fyrhjulsdrivna bilar parkerade utanför ingången. Fördelen med grottbostäder är  de är svala på somrarna och förhållandevis torra och varma på vintrarna med en jämn temperatur på cirka 18 grader. De känns ofta igen genom att markytan, grottbostädernas tak, är belagd med cement målad i terrakotta, himmelsblått eller vitt. Grottbostäder är också ett vanlig inslag i öns högsta by Artenara, en kvarts bilresa söder om Juncalillo, liksom i barranco Guayadeque, en grönskande ravin dit man kommer från byn Agüimes på östra ön.

Santa Brigida är en av alla fina förstäder till Las Palmas, välbärgade samhällen med stora villor och prydliga trädgårdar. Är man det minsta intresserad av växter är ett besök på Jardin Botanico ett tips. Den är anlagd 1952 av svensken Eric Sventenius och är Spaniens största botaniska trädgård. Före pandemin var den tillhörande restaurangen Jardin Canario en riktig liten pärla, den kan vara värd att testa om man inte åker vidare till Enoteca Zarcillo. En krog och gastrobar vi med säkerhet kan rekommendera i närliggande byn Tafira Alta. Den är ett slags kanarisk motsvarighet till Stockholms Djursholm med sina välskötta gårdar och palatsliknande villor med blommande trädgårdar. Gastrobaren drivs av Mario Reyes som även driver Vinófilos i Las Palmas, en vinbutik och gastrobar med goda tapasrätter.

Vinbaren Entoeca Zarcillo i Tafira Alta drivs av en av ö-gruppens mest meriterade sommelier, Mario Reyes.

Las Palmas har en skön kulturmix och är det närmaste en sydamerikansk atmosfär du kan komma utan att resa över Atlanten. Eftersom staden omgärdas av hav och berg har hon under århundraden byggts ut på en liten yta utan någon stadsplanering och enhetlig arkitektur. Det gör att hon kan uppfattas som råddig och svårbegriplig, men det tar inte lång tid innan man fascineras av charmen, pulsen och inte minst toleransen och vänligheten. Ytterst få signalerar ilsket i bilköerna och ingen rynkar på näsan om du inte kan språket.
Vill man ligga på stranden och lapa sol från morgon och kväll är Las Palmas inte det optimala resmålet, men vill man ha en skön kombination av sol, bad, shopping, krogar och klubbliv är staden ett perfekt val.