Las Palmas, trendig weekendstad!
Gran Canarias huvudstad Las Palmas gör en lågmäld comeback med spännande kulinariska krogar, trendiga barer och charmiga små hotell. Folklivet pulserar och längs med den härliga stranden Las Canteras glittrar solkatterna i havets eviga vågor.
Min favoritstad är inte speciellt insmickrande och pittoresk. Snarare ger hon ett rufft och råddigt intryck eftersom hon saknar en enhetlig stadsarkitektur och stadsplanering. Men ger man henne en chans och ser bortom fördomar uppenbarar sig en livskraftig charm, en puls och inte minst en fascinerande tolerans och vänlighet.
Vårt förhållande började redan i början av 70-talet då jag som 17-åring reste på mitt livs första charterresa tillsammans med tre tjejkompisar med Club 33. Det var under charterepokens begynnelse och strandpromenaden längs med playan Las Canteras kantades av hotell och krogar med menyer på svenska. Då var hon öns största turistmål där stadsdelen Puerto de la Luz myllrade av utländska turister och ”vackra svenska flicka” hördes ur var mans mun. Sedan dess har massturismen hittat andra resmål och staden har utvecklats till en modern storstad där kvarter efter kvarter förändrats och renoverats.
De smala gatorna och torgen i de gamla Vegueta kvarteren kantas av pietetsfullt renoverade hus vars arkitektur är en härlig mix av gotisk, renässans, barock och nyklassicistisk stil. Att få strosa bland gränderna när mörkret faller är en av anledningarna till att jag får abstinensbesvär om jag inte regelbundet reser dit.
Men det är till hennes hjärta och nav – Las Canteras – jag styr stegen när solen skiner från en klarblå himmel. Copacabanas europeiska syster är drygt 4 kilometer lång, vilket ger en bra motionspromenad längs med vattenbrynet. Hon har ett naturligt vågbrytande rev som dämpar Atlantens värstingvågor och längs med stranden och strandpromenaden pågår livet i ett evigt kretslopp. Där vallas och visas de nyfödda upp, där flörtar tonåringar, där flanerar nygifta och där vilar pensionärerna på bänkarna när de inte spatserar med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Cirkeln sluts när livet börjar rinna ut och man återigen vallas – men nu i rullstol – i sällskap av familjmedlemmar i olika åldrar.
Mina favoritplatser ligger på strandens båda änder: I söder utanför auditoriet där surfarna och surfskolorna håller hus och där kvarteren nu genomgår en metamorfos. Eller längst upp vid La Puntilla, nära den lilla halvön Isleta, där atmosfären mer påminner om en liten småstad med färgglada fiskebåtar och uteserveringarna med första klass solläge. När helgen kommer, eller när det är fiesta, är folklivet på La Puntilla ett härligt spektakel och skådespel. Däremellan finns det många strandremsor för olika slags behov, med eller utan solstolar, solparasoller och ett fåtal rödbrända turistkroppar.
Eftersom hon ligger mitt emellan Europa, Afrika och Sydamerika har hon en skönt tillåtande kosmopolitisk atmosfär och folk från hela världen bor och arbetar i staden, men den latinska känslan dominerar. Musik, egen cigarr- och Romtillverkning och ett lättsamt gatuliv där man umgås oberoende ålder i en tillåtande stämning är en stor del av stadens charm.
”Här är man den man är, inte det man gör eller arbetar med.”
Hon har en av världens största hamnar – de vanligaste ickespanska stadsdelarna är de indiska och koreanska, är Spaniens sjunde största stad och den biltätaste om man ser till antalet bilar per kapita. Men ytterst få tutar vid trafikstockningar, ingen rynkar på näsan om du inte kan språket och stadens svagsinta visas en rörande ömhet. Shoppingen är bra och passar alla plånböcker, från budget till lyx. Ett stort plus är mångfalden och utbudet som är så långt från svenska butikers likriktighet man kan komma. Dessutom kan du handla billigare eftersom ögruppen har ett av de mest gynnade skattesystemen i hela Europa och en tullfri off-shore zon.
Små roliga butiker med blandat sortiment och en hel del märkesvaror hittar du i kvarteren runt gågatan Triana. Solglasögon, teknikvaror och skor kan du fynda i stadsdelen Puerto de la Luz – där de flesta hotell liksom stranden Las Canteras ligger och runt avenyn Mesa y Lopez. Den sistnämnda har en modern storstadspuls med spanska butiker som Zara, Mango, Massimo Dutti, Cortefiel och det stora varuhuset Corte Ingles – ett slags gigantiskt NK där jag handlar med mig roliga matsouvenirer från den välsorterade matbutiken och delikatessavdelningen. Spanska skivor, böcker, tidningar och tidskrifter slinker också ner i bagaget. Fast det jag blir lyckligast över är när jag kan roffa åt mig ett par ursnygga Balenciaga-sandaletter på skorean eller ett par Gucci-solglasögon flera tusenlappar billigare än hemma i Stockholm.
När händerna är fulla av kassar tar jag taxi tillbaka till hotellet. En taxi resa kostar sällan mer än mellan två till sex euro, men det finns också ett bra bussnät om man inte orkar ta apostlahästarna. Hotellet med stort H heter Santa Catalina – en vacker kolonialbyggnad som kom till under engelsmännens storhetstid på ön. Hennes vackra lobby i sekelskiftsarkitektur har förmodligen sett allt: kungligheter, kändisar, modeller och artister, men även seglare i väntan på passadvindarna och gäster på väg att prova lyckan på Casinot. Uppklädda spanjorskor med höga klackar, cigarrökande spanjorer och ett sorl av smattrande spanska – på Santa Catalina checkar man in för en dos äkta latinsk atmosfär. Vid mitt senaste besök såg jag t.ex sångaren Juanes och hans entourage släntra in efter en konsert.
”Spanjorer i allmänhet och kanarier i synnerhet äter långa och sena middagar, oftast avslutas de först vid midnatt.”
Kvällen börjar runt åttatiden, för min del med en barrunda i de mysiga kvarteren i gamla stan. Det var dit den spanske majoren Juan Rejón tog sina trupper när han landsteg på ön 1478. En historisk tillbakablick visar många kultiverade besök som präglat staden, bland andra stannade Christopher Columbus till under tre av hans fyra resor över Atlanten. Hans museum ligger inhyst i ett gammalt vackert kanariskt hus med de så typiska träsnidade balkongerna. Inte långt därifrån ligger det som anses vara Kanarieöarnas mest historiska byggnad, Santa Ana-katedralen. Bygget började 1497, men stod klart först 1570. Den långa byggnadstiden och alla arkitekter resulterade i katedralen alla stilar.
Vegueta har stadens trendigaste och coolaste kvarter med moderna fusionkrogar och designade vin- och champagnebarer vägg i vägg med opretentiösa lysrörsbarer med klassiska tapasmenyer. Atmosfären är uppsluppen och skämtsam, kanske för att åldersfacism, stekare, brats och wannabies lyser med sin frånvaro!
När drinken är uppdrucken, klockan passerat nio och magen börjar kurra är det dags för en av dagens höjdpunkter – en god middag. Spanjorer i allmänhet och kanarier i synnerhet äter långa och sena middagar, oftast avslutas de först vid midnatt: Färsk fisk, skaldjur, kött från Uruguay, fräscha grönsaker, böner, linser … Och goda viner!
Jag hittar ständigt nya favoritkrogar, nu senast fick jag tips på två hemliga pärlor man inte hittar i första taget. Bodegón Vandama är gömd bland bördiga vinodlingarna tio minuters taxiresa från Vegueta. Där serveras möra oxfilébitar stora som vedträn direkt från den vedeldade grillen tillsammans med utsökta råvaror från öns odlingar. Den andra krogen gastrobaren Thomas Algo som drivs av stjärnkocken Thomas Leeb som också bossar för finkrogen La Terraza de Thomas på anrika hotellet med Santa Catalina.Trots att ön har ett av världens bästa klimat, att hon har en fantastisk shopping, utsökt mat och en skönt lång sandstrand skapar mitt Las Palmas inga stora rubriker. Hon ser bortom fördomar och charterklyschor och arbetar vidare på sin total makeover medan jag njuter av mitt Las Palmas sittandes i solen med shoppingkassar, trötta fötter och ett glas kallt vitt vin i handen tittandes ut över Atlantens eviga vågor.
