Guadeloupe – Västindien light
Regnskog, mangroveträsk och inte minst fantastiska stränder. Guadeloupe är en tillräckligt stor ö för att bjuda på en fantastisk variation, men hon är inte större än att man lätt kan ta sig runt på dagsutflykter. Ett slags Västindien light, men så är hon också en del av Frankrike.
Klockan är sju på morgonen och det är rusningstrafik och köer. Precis som i vilken fransk storstad som helst, men så är också Guadeloupe en del av EU. Vi har lämnat de sexfiliga motorvägarna som omger staden Point-à-Pietre och kör nu på en landsväg kantad av kohagar och fält med sockerrör och sädesfält. Barn i skoluniform väntar på skolbussen, kvinnor och män är på väg till sina jobb och de många bilarna på den lilla byvägen är modernare än de vi sett på andra västindiska öar. Tack vare EU:s stora subventioner är levnadsstandarden hög på Guadeloupe, det är också arbetslösheten!
I en by frågar jag på knagglig skolfranska om vägen till Deshaies där vårt hotell Tendecayou ligger. Först när jag pekar med fingret på kartan förstår de vad jag menar och jag lär mig att orten uttalas DeJeh! Trots språkförbistringar, hon är den minst engelsktalande i Västindien, är det lätt att resa runt på ön. Det går alltid att göra sig förstådd på något sätt, och ön är lagom stor för att man kan ta sig runt på dagsutflykter.
På kartan liknar hon en fjäril, den ena vingen utgörs av en korallö och den andra av en vulkan.
Trots sitt namn Grande-Terre är den östra vingen den minsta. Landskapet är flackt med många långa och sköna korallstränder. Det är främst där hotellen och turismen håller till. Den västra vingen, vulkanön Basse-Terre, har branta kuster och berg med tropisk regnskog och vattenfall. Där ligger också öns högsta punkt, vulkanen La Soufrière.
De mindre öarna Marie-Galante, La Désirade och Les Saintes – ligger så pass nära att man lätt kan ta sig dit på en dagsutflykt.
När vi ser skenet av hotellets ljuskäglor genom den frodiga grönskan pirrar det till i magen. Det är ju hotellet som har lockat oss att spontant ta ett propellerplan från Barbados till Guadeloupe. Här på toppen av ett frodigt grönskade berg ligger ett tiotal bungalows omgärdade av växter som tagna ur filmen Jurassic Park. En charmig karibisk bungalowbukett med husnamn som Suc à Coco, Yes Papa, Mamoune, Château Mango målade i mangogult, avokadogrönt, fikonlila, åskblått, djungelgrönt, hallonrött, havsturkos, kakaobrunt …
– Vi vill leva i skogen för naturen är livsviktig för oss, men vi vill också leva bekvämt. Vart vi än tittar vill vi att det ska vara vackert, är det inte det så fixar vi till det, skrattar Sylvie när i får oss en pratstund när vi checkar in.
Hon och maken George kom till ön som franska hjälparbetare för drygt 40 år sedan efter att en orkan raserat en stor del av ön. När hälsan satte stopp för makens byggarbete bestämde de sig för att dra sig tillbaka och starta något eget. De fann en bit mark och har tillsammans byggt upp den här charmiga bungalowanläggningen från grunden. Allt är integrerat i naturen, ett av husen har duschen i ett stort mangoträds förgreningar, ett annat har en hängande balkong med utsikt över den sluttande branten.
Morgonen därpå väcks vi gryningen av ett högljutt kväkande utanför sovrumsfönstret. Genom träjalusierna ser jag hur en gås ilsket jagar bort en tvättbjörn som försvinner in bland gigantiska ormbunkar och monstreabuskar. Där pickar också hotellets hönor omkring när det inte lägger ägg i rabatterna. Ägg vi kan plocka och koka till frukost i det välutrustade köket. Trots den tidiga morgonen är det tryckande varmt och fuktigt. Det är också oemotståndligt vackert, nästan som en sagobok – inte minst för att en kolibri suger nektar i hibiskusbusken som växer strax utanför köksluckorna.
Efter ett par dagars bad och bokläsande ger vi oss iväg för att vandra i regnskogen tillsammans med två franska eko-guider. De berättar underhållande om växter och träd, om dess myter och dess historia. Vi vandrar genom jättelika skogar av ormbunkar och smakar på termitmyror som kittlar skönt på tungan. Vi svänger oss i lianer, vadar genom bäckar och doppar oss intill ett vattenfall. När det är dags att äta den medhavda matsäcken är det en franskkaribisk kombination av baguetter och ostar som sköljs ner med rödvin och típunch – kryddad, stark rom gjord på sockerrörs-juice istället för melass.
När vi inte leker äventyrare slappar vi på stranden. Vi badar, läser böcker och äter goda luncher som fyllda baguetterna från de ambulerande matvagnarna. Även om köket har tydliga influenser från Frankrike dominerar kreolkulturens kök med grillad fisk, stekta bananer, ris, bönor, tomater, stek lök med öl eller vin till. På Guadeloupe behöver ingen gå hungrig, det är bara att gå ut i naturen och plocka frukterna från träden.
En dag tar vi bilen till huvudstaden Point-à-Pietres för att gå på den populära marknaden. Vackra blommor, doftande kryddor, tropiska frukter och grönsaker saluförs av barska kvinnor i vackert madrasmönstrade klänningar, turbaner och kreolska guldörhängen. Det tar inte lång stund innan vi förstår att ska vi fotografera så måste vi också handla varför vi köper med oss färsk ananas till kvällens middag. På väg hem stannar vi till på Carrefour och i den lokala ost- och vinbutiken i byn där i bor.
Att handla i franska matbutiker är ett nöje i sig, att laga mat baserat på alla dessa lokala varor är ett annat.
När vi kör in på uppfarten öppnar sig himlen dramatiskt. En tropisk störtskur får den frodiga grönskan att bågna och floder av vatten rinna nerför slänter och gångstigar. Utsikten över horisonten och den tropiska solnedgången bland de åskblå molnen är magnifik och vi somnar med öppna fönsterluckor till bruset av takfläkten i skydd bakom sängens moskitnät.