Frankrike, kanalbåt genom Bourgogne
Ett gäng kompisar, barn och sambos umgicks under en semestervecka på en flodbåt i Bourgogne. En resa fylld med skratt, böcker och framför all massor av god mat och fantastiska viner.
Svalor jagar myggor över vattenbrynet, i väst lockar göken och det är hett som i en bakugn. På en grässlänt står två äldre män och metar. Det är ingen ovanlig syn under vår färd på Bourgognes kanaler och floder, men de här beter sig annorlunda. De kastar med jämna mellanrum ut något mitt i floden och det ser ut som om de kastar prick! Kanske matar de fiskarna med brödbitar? När vi kommer närmare ser jag hur två röda flöten försvinner under stäven varpå nylonlinjerna brister med ett svischande ljud. Plötsligt känns det som om vi är statister i en fransk film.
Männen skriker, svär och hytter med nävarna. De slänger ilsket sina baskrar på gräset, slår ut med armarna och gestikulerar. Kapten Binge och styrman Danne skrattar högt och lite generat medan vi andra ser häpet på. Gubbarna ropar att vi ska betala 50 euro för deras trasiga metrevar, deras skrikande hörs allt mindre ju längre bort vi kommer.
Vi ältar incidenten medan vi närmar oss byn Louhans där vi ska fylla på färskvatten och våra mat- och vinförråd.
Annars blir det inte så mycket ältande på båten, framför allt inte om relationer.
Det bestämde Binge och Danne redan första dagen ombord. Vi, det är jag, och mina väninnor Linda och Åsa. Med ombord är också Binge, min sambo, min dotter Fredrika, 16, Lindas son Isak, 16, och dotter Tua, 22, och deras pappa Danne, Lindas exmake, som fått rollen som styrman.
Vi är alltså en salig röra av väninnor, sambos, exmän och ungar. Trots det flyter livet på i ett härligt samförstånd, men så gjorde vi redan från början vissa överenskommelser som tar bort beslutsnoja och friktioner.
Binge har åkt kanalbåt förr, att han skulle vara kapten var lika självklart som att Åsa skulle chefa för matlagningen. Det innebär att Binge tar kommandot vid slussar, angörningar och andra båtrelaterade saker och Åsa lagar maten och bestämmer vad vi ska äta. Vi andra har delat in oss i tre grupper som tar lika många diskar var. Att jag och Linda assisterar vid matlagningen faller sig naturligt, då kan vi ju också prata relationer i smyg …
Resan började långt innan vi en lördag i juli gick ombord på vår husbåt i lilla byn St Leger. Lite löst semesterprat under en vårvintermiddag blev ett konkret förslag som landande i en veckas resa genom ett landskap där purjolökar stod i givakt i köksträdgårdar, blommor svämmade över i krukor och rabatter och vinbutiker låg strategiskt placerade längs med floden.
Vi passerade slussar som låg som långa trappsteg nedför det kuperade landskapet. Första ankrade vi upp inne i en lång grön tunnel av lövverk innan vi fortsatte färden fram till stora floden Saône och gästhamnen i staden Chalon-sur-Saône.
I staden passade vi på att handla mat och vin på Carrefour medan vi väntade på att Linda, Isak och Fredrika skulle komma med tåget från Charles de Gaulle.
Sedan dess har vi skrattat mycket och lärt oss våra roller och egenheter. Morgonpigga Åsa handlar frukostbröd och går gärna relationspromenader längs med flodbanken. Hon håller också, tillsammans med Tua och Linda, koll på Danne som inte får någon ro i kroppen innan han fått mat. Danne dricker kall öl tillsammans med Binge, båda fyller tiden med snack om sådant de läst och om allt annat mellan himmel och jord samtidigt som de styr och råddar vid slussarna.
Linda yogar och går även hon gärna relationspromenader. Tua tycker det är för varmt, längtar efter att få bada och efter pojkvännen. Fredrika solar, står vid rodret och hjälper gärna till vid slussarna. Isak spelar dator när han inte läser eller underhåller oss med prat om Lindas nya kille och hans tatueringar. Själv har jag fullt upp med att försöka studera oss alla när jag inte går med Linda och Åsa på relationspromenaderna.
Vår båt är cirka femton meter med två hytter i fören och två i aktern. Hytterna är tre meter långa och som mest cirka två meter breda, de har två smala kojplatser, öppningsbara ventiler, garderob och ett skrymsle med handfat, toalett och dusch. Kajutan är rymlig med bord och sittplatser, där finns en gasspis, diskbänk med diskho och ett stort rymligt kylskåp. Det är på soldäcket vi vistas mest, där finns sittgrupper, parasoller och soffor. Där finns också 4 cyklar.
Även om det finns gott om utrymme är det på en båt begränsat. Nyckeln till en lyckad resa är sammansättningen av personer. Det får inte finnas några konflikter som ligger och lurar och som surar ner den goda stämningen. Därför la vi ner lite extra tid på att fundera på om gruppen skulle funka innan vi bestämde oss. Vi kom fram till att alla är vana lagspelare och tillräckligt trygga för att acceptera att majoriteten bestämmer. Det gäller allt från vart vi ska åka till när vi ska äta.När vi färdas är det inte lika tryckande hett som när vi ligger stilla, men det är så pass varmt att vi sitter i skuggan under parasollerna på soldäck.
Dagarna följer samma mönster, vi pratar, skrattar, slussar och äter.
Vi mumsar i oss halstrade pilgrimsmusslor med chili, schalottenlök, svamprisotto, kycklingbröst i Dijon- och Whorshestersås, olika merquez korvar med aiolo och fransk potatissallad. Och vi dricker kalla cremanter, rosé och vita viner och litervis med vatten.
Det enda som tar emot är middagsdiskningen. Trots våra pedagogiska disklag händer det att någon av ungarna knorrar, men det löser vi med en och annan hjälpande extrahand från oss mammor. Att resa med tonårsbarn på ett begränsat utrymme långt från vardagens gnat och tjat gör att man kommer närmare varandra. Ju mindre beslut och krav desto lättare blir livet. De första dagarnas rastlöshet har gått över i ett harmoniskt bara vara tillstånd. Ingen kan – eller vill – smita undan!
