Dubrovniks riviera, mysiga byn Mlini

Mlini är en klassisk liten kustby med en hamn, en strandpromenad och stenhus som bäddas in i en prunkande och blommande sluttning. Platsen, människorna och den fridfulla atmosfären har i drygt 40 år lockat fyra generationer av min familj att regelbundet återvända för en eller ett par veckors semester tillsammans med nära och kära. Allt började när mina föräldrar bilade  genom ett Europa som höll på att byggas upp efter andra världskriget. En resa till Adriatiska havet som följdes av många fler. När jag och mina två syskon var tillräckligt stora för bil- och campingsemestrar var det till Dubrovnik och Mlini vi åkte.

Det som idag är en lummig hotellträdgård med pool var förr packad med tält och husvagnar och i den lilla butiken vid kapellet handlade vi färska ägg och nyskördade grönsaker. Idag har varorna bytts ut mot vattenleksaker, godis och kroatiska souvenirer, men det katolska kapellet har kvar sin funktion.

Dagen efter vår ankomst skiner solen från en klarblå himmel. Det är varken för varmt eller för kallt och i bakgrunden hörs måsarnas gälla skrik och en radio som spelar kroatisk folkmusik. En efter en släntrar in i frukostmatsalen, somliga sover länge andra är uppe för en tidig morgonpromenad. Hotellets 300 kvadratmeter stora terrass fungerar som ett slags vardagsrum, den är vår naturliga samlingspunkt där vi läser böcker, spela kort, dricker kaffe i skydd av de skuggande pinjeträden. Det är där vi bestämmer gemensamma aktiviteter och det är där vi ibland blir sittandes långt in på natten.

Dagarna fyller vi med bad, promenader, prat och olika vattenaktiviteter. Blir dagarna för enformiga, eller när rastlösheten sätter in, tas det promenader till grannbyn Srebreno där folklivet är livligare. Det är där traktens ungdomar hänger på glassbarer, kaféer och stränder och det är där våra familjers yngre garde hänger när vi andra gått och lagt oss.

Eftersom vi är så många har vi valt att bo på ett hotell med halvpension där vi utöver frukosten kan välja att äta gemensam lunch eller middag beroende på hur dagsprogrammet ser ut.

En dag hyr vi en buss som tar oss till Konavle, den bördiga dalen där man hittar de bästa restaurangerna. En annan dag blir vi bjudna på fest med tilltugg till familjen som i 40 år varit våra kroatiska vänner och en annan dag bokar vi en båt som tar oss på en dagsutflykt till Dubrovnik. I kvarteren längs med den sydöstra muren ser Dubrovnik ut som hon gjorde före den stora turistinvasionen. Fridfulla gränder, lekande barn, tvätt på tork, blomkrukor framför dörrar och på fönsteravsatser.
Där ligger också Buza bar varifrån man har utsikt över den mäktiga stadsmuren och stadsborna som dyker från klipporna. Att sitta där med ett glas kallt vitt vin eller en kopp kaffe och se ut över solnedgången är bara det värt en resa till staden.

Mlini ligger på kuststräckan där landet Kroatien går in som en kil mellan havet, de bosniska bergen och grannlandet Montenegro. Området är hisnande vackert, grönt och blomstrande tack vare alla små vattendrag från bergen som rinner ut i det turkosblå havet. Närheten till de bosniska bergen fick byborna i Mlini och Srebreno att evakueras till Dubrovnik och Lapadhalvöns hotell under kriget. Tiden läker kanske inte alla sår, men de förbleknar.
Husen har renoverats, även om det fortfarande finns ödelagda hotell, och på kustens stränder ses kroater såväl som serber som bosnier badandes.

Bergskedjorna som störtar ner i havet gör att man inte kan bygga fotbollsplaner, men istället spelar man vattenpolo. I Mlinis lilla hamn finns byns havspolobassäng där ungdomar och lagspelare tränar dagligen. När det är match lever byn upp i en härlig folkfest, det är också kul att slå sig ner och se hur skickliga spelarna är under träningarna. Den härliga känslan av skratt, applåder och uppmuntrande rop sitter kvar i kroppen långt efter det att vi har kommit hem till Sverige, men ännu längre sitter den sköna känslan av en veckas sällskap tillsammans med nära och kära fjärran från plikter, bestyr och tider att passa.