Drömresan – segelkryssning i havet runt Kuba
Västindien – Kuba, Jamaica och Cayman Island. Med hissade segel far de fram över världens hav, mellan paradisöar och pittoreska byar och städer. Även om man inte har någon seglingsvana är det en lätt match att gå ombord och överlämna sig till vädrets makter och besättningens kunskap.
Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, men knappast något så vackert och ståtligt! Min förälskelse i det fyrmastade klipperfartyget Star Flyer är omedelbar och direkt, det går inte att värja sig mot hennes tidlösa värld av putsad mässing, blank mahogny, sammetslena teakdäck, vackra segel och besättningens blåvitrandiga sailortröjor.
När vi går ombord i Havannas hamn är det en resa jag har drömt om ända sedan jag för tio år sedan seglade på Star Flyers systerfartyg Star Clipper. En åtta dagar lång upplevelse i de karibiska övärlden som etsats sig fast som en av mina absolut bästa resor någonsin – och jag har gjort många resor som resejournalist.
Det är därför jag full av förväntan står i fartygets bar och sippar på min fruktdrink tillsammans med drygt hundra andra kryssningsresenärer.
Vi har alla samlats för den obligatoriska passöverlämningen som sker i samband med att vi får vårt kuvert med hyttnummer, nycklar och praktiska instruktioner om livet ombord.
Lite strul med de kubanska hamnmyndigheterna gör dock att vi ligger kvar i hamnen första dagen. Många av kryssningsgästerna passar då på att gå i land för att upptäcka Kubas huvudstad, själv väljer jag och fotograf Binge fördäckets solstolar – men så har vi redan spenderat fem dagar i Havanna.
Dagar som fyllt på upplevelsekontot så pass att det känns som att vi varit veckor i staden. Som resejournalister har vi rest kors och tvärs över jorden, men vi har aldrig tidigare mött en sådan genuin vänlighet som i Havanna.
Vid midnatt lättar vi ankar, kontakterna med omvärlden bryts, mobiltelefonerna slutar att fungera och vi lämnar bakom oss en värld för ett liv ombord där vår hytt är vårt hem.
En av kryssningens stora fördelar är att vi slipper tidsödande in- och utcheckningar med väskor som ska packas och packas upp när vi färdas från ö till ö. Vi är omgivna av hav och välvda horisonter och färdas ljudlöst under nätternas mörker enligt en fastställd plan.
De första dagarna till havs ägnas åt att gå igenom alla säkerhetsföreskrifter, dagar då vi också lär känna andra passagerare. Själv faller jag överraskande lätt in i nya morgonrutiner och mönster: vaknar, gör en snabbkoll av vädret genom hyttfönstret, dricker morgonkaffe och äter nybakade croissanter på däck – ofta till ett tropiskt morgonregn. Njuter sedan av all färsk frukt från frukostbuffén innan det är dags att leta reda på en ledig solstol, helst ska den ligga i lä nära någon av däckets två saltvattenpooler.
En av de seglatsens mest minnesvärda stunder är att ligga längst fram på bogsprötet och se hur havet och vågorna klyvs av den vassa fören.
Sedan blir det bokläsning, har man inte med sig tillräckligt med böcker finns det ett bibliotek ombord. Därefter blir det buffélunch och prat med andra gäster innan det återigen är dags att fortsätta läsningen i solstolen, oftast blir det också en tupplur.
Promenader runt däck, eftermiddagsfika med tilltugg och olika schemalagda aktiviteter står också till buds.
Klockan halv sju varje kväll presenterar Steffi, Star Flyers Cruise director, morgondagens program i baren. Ett program som omfattar allt från yogapass till strandhugg, utflykter och kvällsunderhållning i form av musikquiz, karaoke och dans. Runt klockan sju drar sig de flesta till sina hytter för att duscha och byta om till middagen. Därefter blir det barhäng med underhållning av besättningen, och ibland passagerarna.
Vi är en brokig skara resenärer ombord, yngsta är knappt två år och den äldsta 93 år. Många gör sitt livs drömresa, vissa firar bröllopsdagar och andra har kryssningen som en livsstil – faktum är att ett av paren gör sin tionde kryssning med rederiet.
De som framför allt väcker min nyfikenhet är ett av de yngre paren: Tatiana en vacker temperamentsfull spanjorska och Andrew en behagligt vänlig engelsman. Båda från Gibraltar. De knyter snabbt kontakt med ett medelålders par som reser med sin tvååriga dotter: ett charmtroll som direkt blir personalens gunstling.
Därutöver träffar vi en brittisk chic-lit författare, en kedjerökande jurist från Amsterdam med sin läkarmake, ett farmar-par från Derbyshire och Mike och Leslie från Manchester – ett par vi fortfarande har kontakt med.
Tillsammans med Emelie och Sven från Karlstad är vi de enda svenska gästerna ombord, övriga är en salig blandning åldrar och yrken från England, Tyskland, Holland och Frankrike. Eftersom vi bara är drygt hundra passagerare är det tillräckligt många för att stämningen inte ska kännas för privat, men också tillräckligt få för att vi ska känna igen varandra. De flesta reser i par, andra har familjen med sig och de som fyller år uppvaktas under middagen med tårta och sång av kyparna.
På Star Flyer ingår alla måltider och emellanåt lite solnedgångsbubbel tillsammans med kaptenen. Då är glamour- faktorn skyhög! Champagne och vin från vinkällaren samt kulörta drinkar som skakas fram av filippinaren Alberto och hans kollegor i baren kostar dock extra. Det gör också utflykterna, men inte sportaktiviteterna ombord som på vår resa leds av två välartade och socialt begåvade unga män, svenske Jakob och Martin från Polen. Middagsrutinerna innebär fri sittning, tanken är man på så sätt kan lära känna varandra.
De första dagarna sitter vi med Tatiana och Andrew från Gibraltar, John och Tokti från Singapore och Hans och Sylvie från Tyskland. Vi äter tre-rätters menyer på specialtillverkat porslin, dricker champagne och klär upp oss till middag i klänningar, kavajer och blankpolerade skor. Kombinationen två passagerare per anställd gör att vi kan sluta tänka och koncentrera oss på att njuta av alla läckerheter: Gåslever, ankbröst, hummer, biff, lax, dessertostar, exotiska frukter…
Efter tre dagar till havs gör vi vårt första strandhugg på Cayo Largo, en av korallöarna väster om Isla de Juventud. Pärlbandet av öar ligger rakt söder om Havanna och omgärdas av ett kristallklart turkost hav som är ett slags sinnebild av en drömresa i Karibien: vajande gröna palmer och paradisstränder med en korallsand som är mjuk, vit och sval intill ett hav som skimrar i olika turkosblågröna nyanser.
Den drygt två mil långa ön har inga bofasta, men det finns en mindre flygplats och ett antal lyxresorter med främst italienska och franska gäster.
Kubanerna som jobbar på ön är i tjänst tjugo dagar i sträck, sedan transporteras de till hemmet på fastlandet och får vara lediga i tio dagar.
Medan somliga av våra medpassagerare åker på utflykt till ett rescue-center för havssköldpaddor tar vi andra stranden i besittning. Efter dagarna till sjöss lockade bad i havet och långa promenader längs med strandkanten. Vi njöt också av en lunch tillsammans med Tatiana och Andrew på en av öns enkla strandserveringar, en måltid som bestod av grillad hummer och havskräftor som sköljdes ner med kall öl och vitt vin.
Skillnaden mellan en segelkryssning och en vanlig kryssning är inte bara det att skeppen är så mycket vackrare, segelfartygen är också mindre vilket gör att de kan angöra hamnar dit de större kryssningsfartygen inte kommer in. De kan också ankra upp i grundare vatten, det är därför vi kan besöka karibiska paradisöar som saknar stora hamnar.
För att komma dit färdas vi med segelfartygens tenderbåtar/livbåtar som lägger till nedanför relingens stege. En trappstegsliknande stege som placeras på babord eller styrbords sida. Det förutsätter förstås att havet inte har alltför stora vågor, något som inträffade oss utanför Cayo Rico – en annan av korallöarna vi gjorde strandhugg på. När vi skulle gå ombord på tendern var vågorna så stora att Star Flyer och tenderbåten gungade i otakt.
För att klara övergången var man tvungen att tajma steget över till tenderbåten perfekt, en komplicerad balansakt som gick bra tack vare assistans av tre skickliga besättningsmän samtidigt som tenderbåtens förare som skickligt parerade vågor och reling.
Den kraftiga sjögången och vinden som piskade upp vågor gjorde dock att somliga valde att stanna ombord istället för att färdas den femton minuter långa – och blöta – färden in till lugnare vatten.
Det var inte bara vi passagerare som transporterades till ön, dit fraktades också skaldjur, fisk, kött, grönsaker, frukt, bröd, ost, bakverk och all slags dryck – inte minst rom… Det vill säga allt som krävdes för att laga till en äkta karibisk barbecue på stranden.
Till skillnad mot Cayo Largo är Cayo Rico en helt obebodd ö, om man inte räknar med alla iguaner och bäverråttor – mer eller mindre tama djur som levde intill den enkel strandhyddan där barbecuen dukades upp.
De Robinson Crusoe-liknande korallöarna Cayo Largo och Cayo Rico kom att bli de bästa strandhuggen under kryssningen, men så ligger de också isolerat och saknar kommersen som är så vanlig på andra karibiska paradisöar. Har man otur kan vädret innebära konsekvenser man inte räknat med, strandhugg liksom dyk- och snorklingsturer kan ställas in – fast det oväntade är också en del av kryssningens charm. En av dessa oväntade händelser gav oss till exempel kryssningens mest magiska upplevelse: en hel dag då vårt vackra segelfartyg låg helt stilla på en spegelblankt hav omgärdade av horisont, himmel och vatten. Ingen stress, inga oljud – bara vindarnas sus. En förtrollad dag som fick en magnifik avslutning i solnedgången då Vangelis ouvertyr ur filmen om Columbus strömmade ur högtalarna samtidigt molnen av segelduk böljade sig uppåt.
När solen dök ner i horisonten for Star Flyer fram med alla segel hissade över det blåsvarta vattnet på väg mot nya äventyr …
En tidlös värld av putsad mässing, blank mahogny och master med vackra segel. En kryssning i den karibiska övärlden lämnar ingen oberörd, kryssningarna hör till våra mest minnesvärda resor.
