Borneos regnskog, ett grönt djungelparadis
Borneos djungel är ett himmelrike för naturintresserade som söker upplevelser utöver det vanliga. I världens äldsta regnskog lever orangutanger, näsapor, skogselefanter, krokodiler och en mängd andra djur – en mångfald som ett hållbart resande är med om att bevara.
Klockan är halv sju, det är redan 27 grader varmt och morgondiset över regnskogens trädkronor är på väg att tunnas ut. Så här tidigt på morgonen är fågelsången fortfarande bedövande, men den kommer snart att tunnas ut i takt med att solen stiger högre på himlen. Hit till Abai Jungle Lodge kom vi för tre dagar sedan med speedbåt från Sandakan, sedan dess har vi åkt på flodsafari på grönbruna vattenvägar som slingrar sig från djungelhjärtat ut mot Sulu Sea – havet mellan Borneo och Filippinerna. Hittills har vi sett orangutanger, apor, ormar, ödlor, skäggsvin och krokodiler, för att inte tala om alla tropiska fåglar – men den här morgonen är det extra spännande. Vår guide Eric har snappat upp att man har sett en flock skogselefanter cirka 40 kilometer uppströms.
Att färdas på den 550 kilometer långa Kinabatanagan river är ett båtresa som slår det mesta. På floden har man en större möjlighet att se regnskogens vilda djur än inne i djungeln eftersom synfältet är större. Floden är också en naturlig uppsamlingsplats för orangutanger och apor som slår sig till ro över natten i träden närmast flodbanken, när djuren har floden i ryggen behöver de bara ha uppsikt åt ett håll. Vid soluppgången innan solens strålar har värmt upp skogen ger de sig iväg från floden in i den djupare regnskogens skuggande grönska. Det är i trädkronorna 20 till 30 meter ovanför marken som orangutangerna sover, de bygger ofta nya bon varje kväll. De stora saltvattenkrokodilerna ser man lättas vid ebb när det ligger på flodbanken och njuter av värmen.
”Ekoturism är ett effektivt sätt att bromsa skogsskövlingen”
Bästa sättet att uppleva regnskogen är att åka på en flodsafari tillsammans med en kunnig och erfaren guide som läser av träden, skogen och marken. De reagerar intuitivt för minsta skiftning i bladverket, prassel från grenarna, kvistar som böjer sig och subtila rörelser på flodbanken – tecken som orsakas av regnskogens invånare.
Det är vår andra resa med vår guide Eric, han har 18 års erfarenhet och det han inte vet om regnskogens djur- och växtliv är inte värt att veta.
Tack vare Eric har vi spanat in en stor mängd av regnskogens invånare: om djungelguiderna vet när och var frukten mognar längs med floden har man större chans att se djuren som kommer för att äta.Vi har på nära håll sett orangutanger som mumsar i sig frukt hängandes i trädkronornas grenar, ätit frukost i båten med panoramautsikt över en flock på över 40 näsapor som i gryningen kastade sig från träd till träd på väg in i regnskogens inre och vi har lärt oss att vill man se Borneos elefanter krävs det tålamod.
Att få uppleva regnskogens fantastiska mångfald är bland det mest makalösa man förmodligen kan vara med om. Den uråldriga skogen är ingens och allas! Men Borneos regnskogar är hotade av skogsskövling och torka – framför allt på den Indonesiska sidan. Glädjande nog finns det positiva tecken som att man satsar alltmer på eko- och naturturism som ger intäkter, skapar arbetstillfällen och fler utbildade djungelvakter.
Ett hållbart resandet blir ett slags positiv spiral där naturintresserade turister genom sin närvaro får lokalbefolkningen att uppskatta, värdera och skydda sin flora och fauna.
En intakt regnskog är förutsättningen om man ska locka till sig ekoturism. Det gör att man på malaysiska Borneo månar om sina nationalparker och naturreservat där man föder upp orangutanger, bevarar näsapor och föder upp havssköldpaddor. I regionerna har det också skapats alltfler trädplanteringsprojekt där djungelfolket får ersättning för varje planterat träd. Sedan 2008 har till exempel över 20 000 träd planteras för att binda samman den fredade regnskogen runt Kinabatangan river med andra i ett slags sammanbindande regnskogskorridoren så att orangutanger och andra utrotningshotade djur kan nå varandra och föröka sig utan att riskera inavel.
