Borneo – bo i djungeln
I Borneos djungel bor man i enkla prydliga lodger – ett boende inte helt olika våra nordiska sportstugor. Fast i regnskogen är husen byggda på pålar och omgivna av en fascinerande växtkraft liksom en öronbedövande fågelsång och andra läten från djungelns djur.
Eftermiddagens tropiska skyfall har rensat luften, solen står lägre och hettan är inte längre lika intensiv. På Abai Jungle Lodges brygga förbereder sig en handfull guider på att snart ge sig iväg på flodsafari med några nyanlända gäster. I skuggan på den stora träaltanen intill bryggan sitter några gäster och läser, andra spelar kort och själv sippar jag på ett glas kallt vitt vin och blickar ut över djungelbyn som ligger tvärs över floden. Träden, blommorna och buskarna är som tagna ur en saga – färgerna och växtkraften är vildare och starkare än allt annat jag har sett. Överallt står blommande krukväxter i prydliga rader och buskage med bougainvillea i rosa, rött, orange och vitt lyser längs med träbroarna som binder samman bungalower med restaurangen.
Ris- och nudelrätter, grönsaker, kyckling, grillade räkor och tropiska frukter som mangosteen, rambutan och jackfruit är några av de rätter vi äter till lunch och middag. Vatten, lemonad, kaffe och te liksom vin och öl sköljer ner maten – men de sistnämnda kostar extra i den lilla baren där man också kan köpa snacks och godis.
Förutom restaurangens långsmala träbord och stolar är träaltanen och trädäcket längs med floden också möblerad med bekväma hängstolar, solsängar och olika sittgrupper. I regnskogen byggs i princip alla byggnader på en till två meter höga pålar, på så sätt håller man markkrypande djur på avstånd samtidigt som husen skyddas från översvämningar.
Rummen är prydligt enkla, de är inte helt olika rummen i våra svenska sportstugor – fast här är de byggda i mörkt trä och har djungeln som närmsta granne. Utöver sängar finns där skrivbord, garderob, takfläkt och ett badrum med toalett och dusch. Eftersom vi tillbringarna dagarna på timslånga båtturer är vi i princip bara i rummet när vi byter om och när vi sover. Att alltid dra igen fönsterdörrarna är en vana vi anammat, på så sätt håller vi de överraskande få myggen borta – det gör också näten för fönstren liksom de myggskydd som är utplacerade i rummen.
Men ryktet om mygg och hetta är betydligt överdrivet, här behövs inga malariatabletter och klimatet är som gjort för att läsa böcker, spela spel eller njuta av kallt vitt vin. Eller så tar man promenader på pålbroar i trä in i regnskogen som omgärdar lodgen, spångarna är anlagda i en snitslad cirkel där det i mitten finns en större träplatå där man kan äta en tidig frukost och lyssna på djurens soluppgångskonsert. Promenaden används också när det är dags för nattsafari, ett spännande äventyr med nattliga djur och tropiska fåglar sovandes på grenar.
1. Abai Jungel Lodge. 2. Långstjärtad parakit. 3. Nattaktiv gräshoppa. 4. Frukost i djungeln.
Abai River Lodge ligger mitt i ett väglöst land, hit kan man bara ta sig med båt till skillnad mot vårt förra boende, Kinabatangan Riverside Lodge 40 kilometer längre upp på floden. Byn Sukau, en av de 108 byar som kantar den 560 kilometer långa Kinabatangan river, är ett slags nav för alla naturintresserade turister som ska bege sig in i djungeln. Med sina tusen invånare har byn bra vägförbindelser, bland annat till staden Sandakan.
Det gör att det längs med floden också finns flera lodger, alla med olika standard. Vi valde att checka in på Kinabatangan Riverside Lodge som även den har stora gemensamhetsytor och bar med vin och öl. Till skillnaden mot den vildare systern Abai Jungle Lodge finns där en nyanlagd pool och ett pooldäck med solsängar i skuggan. Att simma i det sammetslena vattnet efter turerna på floden var en riktigt skön känsla.
