Borneo – ett sällsynt paradis
Borneo har alltid haft en magnetisk dragningskraft på forskare, men också på turister från alla världens hörn som liksom vi söker djungeläventyr i uråldrig regnskog och drömlika vita stränder med turkosblått vatten.
Det är sen eftermiddag när jag för första gången på en vecka låter fötterna sköljas över av ljumma havsvågor. Bakom mig är det fullt ös i hotell Shangri-Las trädgårdspooler, men efter en äventyrsfylld resa i djungeln lockar ett havsbad mer än ett poolbad. Solen lyser, himlen är blå, vågorna höga och jag tumlar runt av krafterna och känner mig härligt lycklig. Vad jag tror är en plastpåse touchar mina ben och försvinner, men så bränner det till runt ankeln och ovansidan av foten och jag inser att jag nuddat en manet.
En av badvakterna kommer springande och hjälper mig till räddningsstationen där en äldre man studerar min fot och ankel. Hans karaktäristiska utseende avslöjar att han tillhör ett av Borneos alla stamfolk. Det finns över 30 olika stammar i provinsen Sabah som liksom angränsande Sarawak tillhör Malaysia. Båda delstaterna ligger på nordvästra ön och har lilla sultanatet Brunei inklämt mellan sig. Borneos södra halva tillhör Indonesien och där kallar man ön för hennes gamla namn, Kalimantan.
Min fot har fått en pärlband av röda prickar runt ankel och ner över foten och tårna och badvakten berättar att jag har blivit bränd av en Box Jellyfish samtidigt som han baddar området med vinäger. Därefter polerar han huden fri från giftiga rester med fin vit sand. Det är en väldigt giftig manet som finns i alla tropiska vatten, och det sägs att den undviker folk som bär röda badkläder. Ett annat tips är att gå längs med vattenbrynet och se om det finns uppsopade maneter på stranden, man kan också fråga badvakter om maneten har setts till.
Två dagar senare köper vi båtbiljetter i Jesselton point, en småbåtshamn nära hotel Hyatt Regency i Kota Kinabalu. Vi är ett tiotal personer från olika delar av världen som ska ta båten till Tunku Abdul Rahman, en marin nationalpark med fem smaragdgröna paradisöar, vita korallstränder och turkosblå vikar. Havet är lugnt med snälla dyningar så resan till Manukan Island tar bara en kvart.
Den bananformade trädbeklädda ön är ett populärt utflyktsmål, men så har hon också en lång sandstrand som kantas av skuggande träd. På ön finns också omklädningshytter, toaletter, duschar, en liten butik, en strandrestaurang och en resortanläggning. Vattnet är kristallklart och fullt av snorklare i olika slags utstyrslar. Muslimska kvinnor bär tröjor, byxor, flytväst och huvudduk med cyklop och snorkel. Bleka japaner bär badtröjor under flytvästen och badmössor under cyklopen. De som har brunbrända kroppar och badkläder med så lite tyg som möjligt är förstås västerlänningar.
Vattnet är sammetslent, 29 grader varmt och fullt av färgglada fiskar i olika storlekar. En del simmar i par, andra i stim och somliga ensamma. Nyss såg jag en otroligt vacker orange och vitmönstrad stor anemonfisk, men jag har också sett fjärilsfiskar, blåprickiga havsaborrar och en mängd andra fiskar jag inte kan namnet på.
