Filtrera +

Dubrovnik – en kroatisk pärla

Dubrovniks stolhet, uthållighet och diplomatiska egenskaper gör att hon alltid kommer att vara en skimrande pärla i den blå Medelhavsnatten. Mig har hon fängslat ända sedan mitt första besök i slutet av 60-talet, men så har hon också genom århundraden klarat sig genom politiska förändringar, krig och olika invasioner.

Jag sitter med en kopp kaffe på Buža bar högt ovanför havet på en klippavsats och ser ut över den fantastiska solnedgången. Strålkastare lyser upp Dubrovniks gamla stadsmur, i havet glittrar ljuskäglor i olika färger och fler och fler lyxyatcher och stora segelbåtar ankrar upp utanför hotell Exelciors palmterrass. Det har bara gått ett dygn sedan vi av en händelse minglade på hotellterrassen tillsammans med den kroatiska artisteliten, konstnärer, politiker och andra namnkunniga. Alla var där för att lyssna på landets stora son Hollywoodskådisen Rade Šerbedžija, född i forna Jugoslavien med både kroatiskt och slovenskt pass, som sjöng egna tolkningar av folksånger från olika delar på Balkan. På scenen fanns också en av världens mest ansedda gitarrister, serben Miroslav Tadic som undervisar på California Institute of Arts.

Den härliga känslan av applåder och uppmuntrande rop till hans sånger sitter fortfarande kvar i kroppen. Sånger som handlade om hur han alltid känner igen en broder eller syster – en jugoslav – oavsett om han möter någon på tunnelbanan i London eller på en gata i New York. De är ju alla sprungna ur samma folk på Balkan, en tragikomisk historia om vännernas återkomst …
För Dubrovnik spelar nationaliteter ingen roll, hon är en vis gammal dam som vet att hennes ålder ingjuter respekt, att hennes skönhet är vida omtalad och att hennes behändiga storlek i princip aldrig utgjort något hot. Genom historien har hon varit en självständig republik som har försvarat sin frihet genom diplomati, sällan genom krig.

Det har hänt mycket med Dubrovnik sedan jag 1967 besökte staden för första gången tillsammans med mina föräldrar och syskon. Mamma och Pappa hade rest i det nya Europa efter andra världskrigets slut, en resa som mer eller mindre regelbundet upprepats sedan dess och som svetsat samman generationer i min familj med generationer av vännerna i Dubrovnik och i den lilla byn Mlini ett par kilometer söder om staden.

Då var turister mer ett undantag än en regel och kronan stod högt i kurs gentemot dinaren. Idag är det tvärtom. Turister i överflöd och en valuta som står högre i kurs än kronan.

Tyvärr gör de höga priserna att det inte finns någon äta-ute-kultur bland Dubrovnikborna, och när man inte längre har några stamgäster att ta hänsyn uteblir de kulinariska överraskningarna. Turisterna som flyter fram på Straduns sidenlena kalkstensplattor kommer oftast ändå bara en gång …

Stradun, eller Placa, är den sidenlena kalkstensgatan som går tvärs genom den bilfria muromgärdade gamla staden Stari Grad. I begynnelsen var gatan en kanal, men den fylldes igen för knappt tusen år sedan för att förena ön med bosättningar av flyktingar från Epidarus (idag Cavtat) med slavernas bosättning på den motsatta fastlandssidan. Därefter byggdes de sex meter tjocka och cirka två kilometer långa murarna runt gamla staden som ett effektivt skydd mot fiender.

Att vandra runt i de labyrintliknande gränderna innanför stadsmurarna är en resa bakåt i tiden fylld med historiska sevärdheter och suggestiva upplevelser. Kvarteren och sträckan längs med den sydöstra muren gillar jag bäst, där ser Dubrovnik ut som det gjorde före den stora turistinvasionen. Fridfulla gränder, lekande barn, tvätt på tork, blomkrukor framför dörrar och på fönsteravsatser.

Där ligger också café Buža bar på en klippavsats högt ovanför havet. Att som nu sitta med en kopp kaffe på Buža bar i den fantastiska solnedgången och se ut över den mäktiga muren och stadens barn och ungdomar som dyker från klipporna nedanför är bara det värt en resa till staden.
Men Dubrovnik är mer än den pittoreska staden som omgärdas av de bastanta stadsmurarna. Utanför Pileporten breder staden ut sig med bostadskvarter, butiker, marknader, fotbollsstadium, krogar, hotell och olika slags badstränder där vattnet hör till de renaste i Medelhavet. Bortanför horder av turister pågår ett vardagsliv som ännu inte hunnit ikapp krigsårens frysning av tiden. Det är en slags befrielse att allt inte ser likadant ut, att allt inte är tillrättalagt och att utvecklingen inom servicebranschen med vissa undantag fortfarande haltar.

Resfakta Dubrovnik/Mlini

Resa dit: Norwegian och Ses flyger till Dubrovniks flygplats, normalpris, ca 3 500 kr med det går att hitta billigare flyg. Det tar cirka 3 timmar med flyg från Stockholm Arlanda och cirka 20 minuter att resa från Dubrovniks flygplats till Mlini.
Bästa tiden: Från tidig vår till sen höst, det kan vara varmt långt in i oktober.
Valuta: Kouna.
Prisnivå: Restaurangpriser liksom alkohol något billigare än i Sverige. Priserna är högre under juli och augusti.
Bo: Det finns boende för alla typer av plånböcker: Privatrum, lägenheter, pensionat och hotell.
Äta: Det kroatiska köket baseras på omsorgsfullt lagade rätter på det som naturen och havet erbjuder. Man äter mycket torkad skinka, ostar, oliver – inte helt olikt det man äter i Italien andra sidan Adriatiska havet. Restaurangerna har internationella menyer.
Shopping: Lokalt producerade varor och drycker, oliver, ostar och kryddor, hittar du i matbutikerna. Vill du ha ett större utbud får du ta båten till Cavtat eller Dubrovnik.
Bra att veta: Mlini har cirka tusen invånare och det bor runt 7 000 på Zupa Dubrovacka. Kroatiska är det gängse språket, men många förstår och talar också engelska och tyska. Den kroatiska vinhistorian är intressant och det finns mycket att lära. Halvön Pelješac är bara ett av alla våra vinområden, men kanske den bästa för röda viner om man tycker om kraftiga och sträva.

STADSDELAR

Innanför stadsmurarna ligger den bilfria gamla stadskärnan med slingrande gränder och små torg. Utanför murarna breder den modernare staden ut sig och längs kustremsan växer nybyggda höghusområ- den upp. I stadsdelen Gruz ankrar kryssningsbåtarna upp längs kajen. Där ligger också busstationen och den största färskvarumarknaden. Tvärs över bukten ligger Babin Kuk, en del av den pinjebeklädda halvön Lapad där de esta vil- lor och hotell ligger.

Utanför Dubrovnik ligger den gröna ön Lokrum som är en välbesökt badö, men också skyddad naturpark med kafé och restaurang.

SE & GÖRA

Oavsett om det är ditt första besök eller om du varit här tidigare är en promenad på de gamla stadsmurarna absolut värt pengarna. Den bästa tiden för att vandra runt är tidig eftermiddag, när solens mjuka strålar får de kupade tegeltaken att brinna i terrakottafärger med havet skimrande i bakgrunden. Sträckan längs den sydöstra muren gillar jag bäst, där ser Dubrovnik ut som det gjorde före den stora turistinvasionen med fridfulla gränder, klättrande murgröna och lekande barn. Det tar ca 1 tim att gå den 2 km långa muren.

PILEPORTEN

Den vackra Pileporten från 1537 leder in till Stari grad – gamla stan. Porten består av en välvd ingång i renässansstil med en kombinerad trä- och stenbro och en inre port i gotisk stil. Fontänen innanför portarna var förr en del av stadens vattensystem. När pesten härjade var alla som besökte staden tvungna att tvätta sina händer i fontänen, som fick sitt vatten från bergen ovanför staden.

STRADUN

Den 300 meter långa bilfria kalkstensgatan går från södra porten Ploce till Pileporten. Ursprungligen var det en kanal som innan den fylldes igen under 1100-talet delade stadens samhällsklasser. Adeln bosatte sig på havssidan, folket på inlandsidan, Idag kantas den av butiker, caféer och restauranger.

VÄRLDENS ÄLDSTA APOTEK

 Munkarna i Dubrovniks franciskanerkloster öppnade redan 1317 apoteket  som idag anses vara det äldsta apotek i världen som fortfarande är verksamt. Där kan du handla och studera det lilla museet med laboratorieprylar och medicinsk litteratur från apotekets tidiga dagar.

Annons

Annons